All dialog ska ha ett syfte.
Dialogen ska föra historien framåt, fördjupa karaktären och ge luft i texten.
Via dialogen avslöjar personer saker och ting, erkänner vad de vet, förmår andra personer att handla,
anklagar andra, ljuger, försvarar sig, hävdar sig, undviker konfrontationer eller konfronterar,
talar i egen sak, avleder sina lyssnare och förnekar samt avslöjar sig ofta.
Det personen säger och hur det sägs berättar lika mycket om vem hon är som hennes handlingar.

Genom dialog kan du på förhand antyda saker.
Det innebär att när detta sedan händer blir händelsen mer levande.
Genom dialog väcks relationer till liv.
Förhållanden illustreras samtidigt som handlingen förs framåt.
Förutom att illustrera förhållanden kan dialogen också medföra avslöjanden som för handlingen framåt.
Dialogen kan påskynda romanens höjdpunkt och antyda de konflikter som finns.

Tänk nu på att ett naturligt samtal inte är flytande.
Det börjar och det hejdar sig. Det svävar ut.
Man tänker igenom meningar när man kommit halvvägs och ersätter dem med andra meningar
...som sedan också blir ändrade.

Undvik det som brukar kallas blixtlåsdialog.
Det är när replikerna glider in i varandra utan något som helst motstånd.
Varje fråga får ett svar och inget blir hängandes i luften och du får en dålig framåtrörelse i texten.
Skapa en naturlig dialogen med hjälp av:
Avbrutna meningar, motfrågor, byta ämne, uteblivna svar, försenade svar etc

Ett bra sätt att skapa dialog är att lyssna på hur folk talar.
Lär dig höra skillnaderna när folk talar.

Ett annat bra sätt att ge en person en egen röst även i dialogerna är att mynta uttryck som är speciella för just den personen.
Det är också ett sätt att göra en person trovärdig och oförglömlig.

För att skilja på olika personer kan du exempelvis använda idiom som:
Ja, Japp, Jo, Visst, Som du vill, Säkert, Jag tror du har rätt, På pricken, Det är verkligen sant.
Alla dessa uttryck är instämmande och alla representerar de olika sätt som människor faktiskt kan uttrycka sig på.
Beroende på vilket uttryck du använder avslöjar du något om personen.

Ibland är språkbruket och idiomen dialektala och ibland är de omisskänneliga.
När du har personer från en trakt som är känd för ett speciellt sätt att uttrycka sig
är det lättare att återge en dialog som blir typisk för personen i fråga.

Problemet med dialogen är att den måste kännas naturlig, vara till nytta för handlingen,
driva historien framåt, framföra viktig information,
stämma överens med handlingen, konflikten, ämnet, bihandlingen eller personens utveckling, öka spänningen och flyta på…
Tänk på att dialogen är ett redskap du har som författare. Du kan göra så otroligt mycket av den.

Undertexten är det som personen egentligen talar om under det som de tycks tala om i en scen.
Den kommer av vilka personerna är och vilket mål de har.
Folk säger inte alltid vad de egentligen menar.
Ibland talar de runt ett ämne istället för att gå rakt på sak. När det händer har du en undertext.

Stryk skräporden från din dialog.
I det verkliga livet börjar folk ofta meningar med ord som, ja, nå, tja, nja, jo.
Det gör de utan att tänka sig för och lyssnaren filtrerar automatiskt bort sådana ord.
I en skriven dialog kommer dessa ord att skräpa ner boksidan och bli irritationsmoment.
Använd sådana ord när de är idiomatiska eller säregna för just den personens språk.
Dvs bara om de belyser en personlighet. Annars inte alls.

Ibland kommer du att behöva ha långa tal.
En historia som ska berättas och det kommer inte att fungera med en snabb dialog mellan två personer.
Du kan då välja några olika sätt att göra detta på utan att tappa läsarens intresse.
Du kan tala om att det som ska sägas är viktigt genom hur du börjar. ”Vilka as! Har du hört vad de gjorde med…”
Nu har du fångat läsarens uppmärksamhet.

Du kan hålla kvar uppmärksamheten genom att tala om hur den andra personen reagerar.
Hur hon gör en gest, rycker till eller fäller en kommentar.
Du kan också avbryta talet med lite handling som hör till ämnet:
ljudet av röster utanför, ljudet av en bil som kör förbi, vinden i trädkronorna.
Allt samverkar för att hålla kvar läsarens intresse.

Om dialogerna blir för långa eller om du behöver snabba upp tempot så kan du övergå till en indirekt dialog.
Indirekt dialog är en sammanfattad dialog framförd i berättarstil.
Då sker en rytmförändring i scenen och en lång dialog kan sammanfattas i några meningar.
Du driver då handlingen vidare samtidigt som läsaren förstår att det är en lång diskussion som äger rum.
Innehållet i diskussionen är inte lika viktigt som resultatet av den.
Indirekt tal kan även avslöja en persons attityd samt betona viktiga delar i dialogen.

Läs igenom dialogen och se om den ökar spänningen och visar något av konflikten i scenen.
Avslöjar dialogen något om personen som talar eller personen som lyssnar?
Se på scenen som helhet.
Finns det något som skulle vinna på att uttryckas indirekt i stället för direkt?
Om det är något som inte är viktigt – stryk!

dialog  röst  undertext  skräpord  indirekt  
Gärd Fors
Bokkonsult, lektör/redaktör, spökskrivare, författare, utbildare