Ordet dramaturgi betyder "läran om att berätta dramatiskt". Det handlar om hur en berättelse är uppbyggd rent strukturellt.
I stort sett handlar det om att berätta saker i rätt ordning.
Anslaget är den första meningen eller det första stycket i boken. Det är här du skapar förväntningar hos läsaren.
Efter anslaget följer en presentation av var vi är, vilka är huvudpersonerna, vad håller de på med?
Det leder till fördjupningen.
I historien sker en avgörande vändpunkt som leder till en konflikt som trappas upp.
Här kommer ytterligare en vändpunkt som leder till en konfliktlösning (ett klimax)
Berättelsen avslutas med en avtoning.
Ibland kan du behöva skildra en händelse.
Det kan göras kortfattat eller utförligt beroende på syftet.
Berättarperspektivet talar om de fakta som inträffat utan någon dialog.
Syftet kan exempelvis vara att förflytta personerna från en plats/miljö till en annan utan att beskriva själva resan mellan dessa platser.
Men oftast kommer du nog att vilja skapa en scen där personerna som berättar eller berättaren återger händelserna då de sker
så att läsaren får bevittna vad personerna sysslar med och smyglyssna på deras samtal.
Det finns även tillfällen då det inte är nödvändigt med en exakt återgiven scen.
Det sker oftast när det är en allvetande berättare som hoppar runt i personernas huvuden,
ut och in i olika miljöer och även olika tidsepoker.
Tänk på att scener ska skapa dramatik vilket innebär att de händelser du återger ska vara dramatiskt framställda.
Var noga med att scenen innehåller något som är nödvändigt för historiens utveckling:
information, avslöjande, upptäckt, insikt eller förändring.
Om scenen inte innehåller något av detta – varför ska den då finnas med?
Tänk på en scen som en hel berättelse.
Spänningen stegras och konflikten sjuder.
När konflikten når sin höjdpunkt kommer klimax och sedan lösningen som driver berättelsen framåt.
Nu behöver ju inte alla scener vara utformade likadant.
Någon scen kan ju börja med själva klimax,
gå tillbaka från den och visa hur vi kom fram till den här punkten,
för att sedan fortsätta.
Den innehåller då ändå en stegrande konflikt och en upplösning, men i omvänd ordning.
Du kan även bygga upp dina scener som på film.
Du börjar med en bild, sedan närmar du dig personen/personerna och dialogen börjar.
Ett annat sätt är att börja med ljudet för att sedan ge bilden.
Då börjar du med dialogen.
Sedan tar du ett steg tillbaka och fastställer scenbilden för att sedan återvända till dialogen och fortsätter att föra scenen framåt.
Någon talar. Vi vet inte var vi befinner oss och inte heller med vilka. Berättaren förklarar var och varför och efter det kommer svaret i dialogen.
Ett annat sätt är att använda nutid-dåtid-nutid.
Du börjar scenen i nutid, stoppar upp och går tillbaka till det som hänt tidigare så läsaren blir insatt i detta
och återvänder sedan till nutid.
På detta sätt kan berättaren summera tidigare händelser i stället för att låta dem utspelas.
Återigen måste ju givetvis dåtiden medverka till att historien drivs framåt.
En scen kan givetvis även börja direkt med det som sker eller i en persons tankar.
Regeln för att bygga scener är att det som fungerar,
det fungerar så länge konflikten stegras, når klimax och en lösning.
dramaturgi kurvan scenbild struktur